I Lettland har politiken under 2008 mest handlat om ekonomisk kris och utredningar av korruption. Det senare inger visst hopp, menar många. Kanske är Lettland äntligen på väg att ta itu med mutkulturen och oligarkmakten. Inför hösten planerades det för en rättegång mot oligarkernas oligark, Ventspils borgmästare Aivars Lembergs. Om rättsväsendet till slut skulle lyckas komma åt honom, då kanske ingen korrumperad politiker gick säker längre.
The Baltic Times har utnämnt Lettlands ledarskap till det sämsta i EU. Lettländarna i allmänhet tycks ha kommit fram till en liknande slutsats. I början av 2008 genomfördes en namninsamling, då 217 000 undertecknare krävde ändringar i grundlagen så att parlamentet skulle kunna upplösas på folkets initiativ.
Parlamentets majoritet avvisade förslaget, som i stället gick till folkomröstning. Där sade mer än 96 procent ett rungande ja till att få makt att sparka parlamentet. Misstroendet mot makthavarna var massivt. Men regeringen hade lyckats lägga omröstningen en varm lördag i augusti när folk var på semester, och valdeltagandet räckte inte för att göra resultatet giltigt. Presidenten uppmanade visserligen parlamentet att ta fram ett förslag till liknande grundlagsändring, men det riskerade att bli en segdragen historia.
Oppositionen var frustrerad. I opinionsmätningar låg tre och ibland alla fyra koalitionspartierna under femprocentsspärren till parlamentet. Förtroendet för regeringen var i botten. Politiken återspeglar samhället. Enligt riksåklagaren har Lettland långt kvar innan landet kan kallas en rättsstat. Han talar om sovjetmässiga relationer bland jurister. Det har förekommit flera skandaler med domare och advokater som tagit mutor.
Politikerna gör inte saken enklare. På försommaren röstade regeringsmajoriteten i parlamentet fram en ny ordförande för Högsta domstolen, en person som i medierna anklagades för ett rättsligt tvivelaktigt förflutet, som kunde hota hans oberoende som landets högsta jurist. Samma dag godkände parlamentet en lag som gjorde det enklare att komma undan med penningtvätt, ett ekobrott Lettland är ökänt för i omvärlden. En parlamentariker från oligarken Aivars Lembergs parti De gröna (ett regeringsparti), fick till en ny skrivning som begränsade den juridiska definitionen av penningtvätt och gjorde det svårare för polis och åklagare att komma åt ekobrottslingar. Behöver det tilläggas att penningtvätt är en av punkterna i åtalet mot Lembergs? Eller att lettländarnas förtroende för de nationella parlamentarikerna är lägst i EU?
Reaktioner internationellt fick president Valdis Zatlers att beteckna förslaget som "hastverk med dålig kvalitet" och skicka det tillbaka till parlamentet utan underskrift. "Jag kan inte längre försvara mitt land", klagade en lettisk ambassadör mellan skål och vägg i en västeuropeisk huvudstad. Kritiken gav resultat. Parlamentarikerna tog så småningom sitt förnuft till fånga och röstade igenom ett nytt förslag, anpassat till en rättsstat.
Värre problem var på väg. Regeringen i Riga beslöt lagom till midsommar att avskeda antikorrutionsbyrån Knabs chef Aleksejs Loskutovs, som varit en ständig nagel i ögat på de oligarkstyrda partierna. Det var det andra försöket att sparka Loskutovs, det första hade slutat i fiasko då regeringschefen i stället fick avgå.
"De misslyckades i höstas att avsätta Loskutovs, eftersom de inte var beredda på folkets reaktion. Nu griper de tillfället när det finns oegentligheter inom Knab och använder dem som förevändning för att nå sina mål", sade förre utrikesministern Sandra Kalniete.
Vad som hade hänt inom Knab var nästan osannolikt, men just därför passade det in i den farsartade politiska processen i Lettland. Ett par av Knabs tjänstemän hade försnillat kontanter i olika valutor till ett sammanlagt värde över 130 000 lat (nära 1,8 miljoner kronor) som beslagtagits vid räder mot misstänkta brottslingar. Några kvitton hade inte lämnats, sedelnumren hade inte registrerats och pengar hade burits iväg i plastsäckar för att sedan användas som något slags lånekassa bland Knab-medarbetare.
Många av regeringens kritiker misstänkte en konspiration bakom den absurda historien. De trodde att Knab-medarbetarna använts som redskap av utomstående krafter för att gillra en fälla för den obekväme Knab-chefen. Jag frågade Aleksejs Loskutovs om han själv trodde att oegentligheterna bland hans medarbetare var en gillrad fälla. "Det kan inte uteslutas. Antingen fann de något som de kunde använda mot mig eller skapade något", sade han efter ett av sina dramatiska möten med regeringen och med den kommission som utredde hans ansvar för oegentligheterna.
Det fanns en rad märkliga omständigheter i Loskutovs-affären. Måttet tycktes rågat när försvarsministern förkunnade att beslutet att avskeda Loskutovs var fattat och att undersökningskommissionens arbete var en formalitet. Loskutovs krävde att regeringen skulle plocka undan ministern från kommissionen. Premiärminister Ivars Godmanis kallade med kort varsel till extra regeringsmöte med Loskutovs närvarande.
"Försvarsministern lovade att vara objektiv och följa reglerna", konstaterade en besviken Loskutovs ironiskt efter mötet där han förlorat och ministern vunnit fortsatt förtroende i utredningen.
Ilska var reaktionen hos många lettländare. De såg ännu ett bevis på den politiska elitens korruption. Detta var betecknande nog fredagen den 13 juni, den dag irländarna sänkte EUs Lissabonfördrag i en folkomröstning, som till stor del visade sig vara ett protestval mot just politisk korruption. EU lever farligt när politikerföraktet ökar. Kortsiktiga manövrer för personlig vinning får alltmer vittgående följder i det gemensamma Europa.
I Lettland hade regeringspartierna och deras grå eminenser all anledning att flytta undan chefen för antikorruptionsbyrån Knab. "Vi har lyckats få ner illegal partifinansiering till mindre än en tiondel jämfört med 2003. Partierna har hittat nya vägar, och vi har föreslagit lagskärpning som ska stoppa också de metoderna, men regeringen vill vänta. Ett annat lagförslag har vi fått i retur tre gånger", konstaterade Loskutovs.
Under hans ledning hade Knab utvecklats till ett överras kande effektivt organ för att bekämpa korruptionen. "Varför är våra härskare så angelägna att halshugga Knab?" undrade Vyacheslav Dombrovsky, biträdande professor vid Stockholms handelshögskola i Riga. Han hade gjort ett antal studier om korruptionen i Lettland och kunde själv bidra med ett klargörande svar:
"Så här fungerar det i vårt land. Det finns politiker som använder sin ställning för att gynna vissa affärsintressen. Favörerna kan bestå av offentliga medel, fördelaktig lagstiftning eller hjälp att bli av med konkurrenter. Det handlar förstås om mycket lönsamma fördelar. När det är dags för val nyttjar dessa företag sina vinster för att välja om sina politiska kompanjoner genom att finansiera dyra valkampanjer avsedda att hjärntvätta en skara passiva, lättpåverkade väljare. Under Loskutovs ledning, har Knab hotat själva grundvalarna i detta system ... Det är de verkliga skälen till jakten på Loskutovs."
Men på lång sikt kan ändå Knab-affären få positiva effekter, menade Dombrovsky. Folk har fått en glimt av hur hejdlös korruptionen är, och den "enorma möda våra härskare lagt ner på att halshugga Knab är den bästa hyllning byrån och dess chef kunde få".
© grannland 2008