Rezekne nära gränsen mot Ryssland var förr en av de mest judiska städerna i Lettland. Men Förintelsen ändrade allt. I Rezekne kunde tyskarna i hög grad egga upp lettiska polismän under ledning av den lokale polischefen till att delta i morden på judar. Det skedde genom att judar tvingades gräva upp massgravar med avskyvärt stympade lettiska kroppar. Det togs för givet att judarna hade legat bakom massakrerna, men några bevis för det fanns inte. Rezeknes judar fördes sedan till utkanten av staden för att mördas.  - Det fanns inget riktigt getto i Rezekne. Det behövdes inte. Judarna togs direkt till gravarna och sköts, säger Rashel Kuklya. Hon är ordförande i stadens judiska förening. Hon är född 1936 och var i femårsåldern när omkring 5 500 av Rezeknes judar förintades. Familjen flydde till Ryssland, överlevde och kom tillbaka. – Min far var kommunist. Det var farligt för honom att vara här under kriget.  I dag lever 48 judar i Rezekne. Hälften är pensionärer, men det finns även barnfamiljer. Dock finns det inte någon minyan, den grupp på tio vuxna män som krävs för att fira gudstjänst. På 1700-talet utgjorde judarna 85 procent av stadens befolkning. Strax före andra världskriget bodde det över 6 000 judar i Rezekne och där fanns tolv synagogor, judiskt gymnasium och dagstidning på jiddisch. 70 år senare har Rezekne en enda synagoga kvar. Den är i trä, den är grön, den år byggd 1845 och den har en unik arkitektur för att vara synagoga, enligt experter från Israel. Men den slitna byggnaden måste helrenoveras och pengarna måste komma utifrån. Judar i Norge har gett ett stort bidrag, men en konflikt med Rezekne kommun om ägarförhållandet sinkar restaureringen.  Gatan där synagogan ligger döptes till Israelas iela av myndigheterna på 1990-talet. Där bodde inga judar, men det var under en period då det var politiskt korrekt att uppmärksamma judarna, säger Rashel Kuklya. – Vi har inga svårigheter med myndigheterna, men det finns okunniga människor som är negativa mot judarna. Vi har dock inte haft mycket huliganism på vår gravplats, det har varit värre på den ryska kyrkogården, berättar hon.  Upisa iela är en liten grusväg som löper från centrum söderut parallellt med en å. Det var dödens väg för Rezeknes judar. Efter en vandring på kanske tjugo minuter kommer man fram till den stora, muromgärdade judiska gravplatsen med svartmålad järnport och vita Davidsstjärnor. Det är omöjligt att räkna gravstenarna bland träden på denna kuperade plats, kanske ett par hektar stor, som faller brant ner mot ån. Detta är en gravgård över den historiska östjudendomen. Förfallet är sorgligt. Överallt gravstenar som lutar eller är övervuxna med gräs. Det är flera hundra år gamla gravar som ingen skött på 67 år. De som skulle ha vårdat dem fördes själva hit, mördades och lades i massgravar.  Finns det det då någon ljusglimt i den mörka judiska historien i Rezekne?   Ja, liksom på andra håll i Lettland fanns det i Rezekne människor som utförde hjältedåd genom att rädda judar. Ett par namn:   Jadviga Arcihovskas (född Matusevich) familj gömde en jude och dennes trettonårige brorson i nästan tre år, ända tills tyskarna drog sig tillbaka från området. Det krävdes yttersta försiktighet, eftersom en tysk officer bodde i samma hus. En annan Rezeknebo, Valentina Rasnaca, var med om att i familjens hägn gömma tre judar i byn Jeci. En av de tre var en sjuårig flicka som på ett mirakulöst sätt hade räddats till livet, när hennes föräldrar sköts 1941.     © grannland 2008